Vardag

Om man går igenom någonting jobbigt så kan man ju tänka att det går över snart. Förr eller senare är det slut. Men så tänker jag på familjen och som Martin sa igår, när han berättade om minnesstunden i kyrkan: "Lika bra att vänja sig. Öva. Inför begravning och födelsedagen och alla helger och jul och .... ja, du vet." För dem går det aldrig över. Sorgen blir med tiden lättare att leva med men det försvinner aldrig. Deras liv är för alltid förändrat. 

Igår när jag stod och lagade maten till familjen ringde Radio Stockholm. Jag ska vara med i ett program och prata om vardag. Ett lättsamt underhållningsprogram kl. 10 på onsdag.

Jag ska säga det då. Att man inte ska dela upp dagarna. I fredagsmys och söndagsfrukost. Att man inte ska vänta med allt det mysiga till helgen. Att man kan göra värsta fina middagen en vanlig onsdag och att man kan göra den generösa hotellfrukosten i köket en vanlig måndag. 

Varför ska vi vänta till på lördag med myskväll? Varför ska vi överhuvudtaget vänta? Det är nu nu nu vi ska vara. Det går att äta tacos en tisdag och det går att ta ett glas vin i badkaret en vardag.

Jag tänker vardag. Var dag. Var dag är en gåva. Och vi vet inte ett skit om morgondagen.

 

Det blir inlägg här till dess att min Tara-blogg inte strular längre.