Möten som berör och rör om

Idag strax efter 9 var jag på utsatt plats på ett café på söder. Författarfrukost. Allra första gången. Ingen var där.

Jag ringer Sandra och frågar. Övertygad om att alla etablerade författare i hemlighet kommit överens om att dra till ett annat ställe utan att säga till mig. Varför skulle de liksom. Jag har ju bara skrivit en enda liten ynka bok och vågar inte ens säga att jag är författare (är jag väl inte?!) om någon frågar vad jag gör.

Näe, alla kom. De droppade in allt eftersom. Och jag hamnar mitt i kaffe, frukost, berörande samtal, nya bekantskaper och gapskratt. Jag har fortfarande ont i skrattmusklerna och kommer nog inte att kunna leva utanMari Jungstedt om jag ska ha ett liv med gapskratt.

Jag småpratade med Stefan Einhorn som liksom följde med i hjärtat när jag gick därifrån och så kom Martina Haag och satte sig bredvid mig för att hon hörde liksom långt ut på gatan att det var här vi var. Så flög Denise Rudberg in och satte sig intill Katarina Wennstam och Mian Lodalen och  Maria Sveland såg så vansinnigt snygg ut och Elisabeth Gummesson och Louise Boije af Gennäs också. Och runt bordet var det massor med folk och jag kommer aldrig att komma på alla namn och ber om förlåtelse men lovar bot och bättring.

Jag lämnade motvilligt sällskapet eftersom jag hade ett jobb som ropade i panik på mig men innan jag gick frågade jag om jag fick ta en bild på de som satt kvar. Det var bara två författare som dök ner bakom varsin kollega (längst bort vid bordet kan man skönja två duckningar). Resten ville vara med på bild.

Snart är det väl sån där frukost igen fina fina människor? Det vill jag gärna.