Än så länge

... är jag glad. Lycklig mottagare av kommentarer från människor som har läst min bok. Den går - för många - inte att lägga ifrån sig. Det är bra. Och kommentarerna är mer än vad jag hade vågat hoppas på. Det är bra. 

När jag skulle få dotter nummer två, när jag blev gravid med dotter (som det visade sig) nummer två, satt jag hos barnmorskan och sa att jag krävde ett väl övervakat och genomfört snitt. För jag visste så väl, efter att ha fött ett barn, vad som kunde gå fel. 

Och nej, jag kan inte jämföra någon av mina barns ankomster med min bok men jag påminns om känslan. Nu har jag skrivit en bok och de första reaktionerna kommer in. Men nästa bok? Den jag håller på med nu? 

Den känns just nu fruktansvärt läskig att skriva. 

För jag fattar att jag väl förstås vill få lika många positiva kommentarer som jag får nu. Än så länge (jo, jag vet att vad som helst kan ... och kommer att komma). Med andra boken känns det plötsligt som om jag är livrädd för mitt eget skrivande. 

Jag kanske behöver en kommentar som säger att boken är ett jävla bottennapp.

Hej!
Jag har läst många bra böcker i mitt liv och en del har påverkat mig på olika sätt. Det gjorde även Din bok. Den väckte ovanligt starka känslor hos mig. Jag blev upprörd och arg, och samtidigt kunde jag inte lämna boken ifrån mig, läste den på två dagar. Boken ger hopp och budskap om att vi människor klarar av mycket mer än vi tror, bara man inte är ensam och har riktiga vänner. Det vet jag något om. 
Jag relaterar inte boken till några egna upplevelser (har varit lyckligt gift med en snäll man i 34 år), ändå identifierar mig så mycket med huvudpersonen. Är det därför att den är så trovärdig eller bara för att den är så välskriven?
Hur som helst. Tack för att jag fick läsa boken. 
Hoppas att Du skriver en ny snart.

 

Hej! Vilken bok du har skrivit! Varje ord, varje sida, kryper långt långt in. Din text vibrerar. Jag ska på kalas nu men vill inte. Jag måste vara hemma och ta hand om Lotten.