En av de som driver mig

En av de två som varenda dag visar att de tror att jag kan allt. Som varje dag finns omkring mig för att ingjuta mod och utmana mig. Det blir förvirrande när jag går vidare i tanken och undrar vem jag hade varit utan dem. 

För 20 år sedan låg jag med dropp på Danderyd och 20.33 kom hon så ut. Rosig och rosa med en vikt som fick barnläkaren att nicka förnöjt och högt säga till sköterskorna att det var just så här ett barn skulle se ut. Och så kastade han min dotter från en hand till en annan för att testa reflexerna och då svimmade jag precis intill.

Så blev du lite gul och fick ligga och sola. Syster Zara tog hand om dig och jag fick sova. Det var på den tiden man fick stanna i fem dagar på BB och med all-inclusive hasa runt i tofflor och morgonrock i en själslig bubbla där bara mammor och små bebisar fick plats.

Sedan sov du och åt och sköterskan fick smuggla in mjölkersättning eftersom du var så hungrig och chefssköterskan tvärvägrade i tron att naturen skulle fylla min byst snabbare än naturen hade lust med. Och så sov du och åt och sken som en sol och jag tapetserade ditt rum i gul tapet från Laura Ashley med en bård högst upp där gula penséer slingrade sig runt gröna kvistar.

Du har alltid varit den som tagit mitt ansikte i dina händer och sagt "Lilla mamma". Du har alltid varit den som kan begripa hur jag tänker och känner och du läser av minsta lilla hårstrå som ligger fel och så är du där och undrar om jag behöver prata eller om du ska göra någonting, lite kaffe, mamma?

Och så är du den som kan få mig att gå i taket, den som vet exakt var min tändhatt sitter och hur man gör för att stubinen ska snedtända på en millisekund.

Om jag fick välja någonting i livet, önska någonting i livet, så hade jag önskat två saker: Jag hade önskat en enda dag med dig och din syster när ni var runt 6 och 4 år. En dag på Skansen när den första vårsolen knappt värmer och vi ägnar en halvtimme åt att mata änderna innan vi köper sockervadd.

Och så hade jag önskat att jag hade fått träffa mig själv då, för 20 år sedan, och jag önskar att jag inte hade släppt mig själv innan jag hade förstått att 20 år går så mycket fortare än man kan fatta, föreställa sig, fantisera om. Och att när den tiden väl har gått så får jag den aldrig någonsin tillbaka.

Hurra för dig idag min älskling. Hurra för att du är den du är och för den du ska bli och vara och hurra för att du är min ett litet tag till! Hurra för att du driver mig. Både framåt och till vansinne ibland. Hurra för att du är min inspiration och alltid tar mitt ansikte i dina händer och lägger huvudet på sned och säger "lilla mamma ... "

Födelsedagsbrickan imorseTvå hemliga paketOch en var särskilt intresserad av frukostbrickan och inget annat