Det är inte roligt någonstans

 Min roman och dess karaktärer vrider sig i plågor just nu och jag med dem. Börjar jag skriva och är glad och uppåt efter min vandring upp i bergen på morgonen, utsikten och det oändliga havet nedanför, så är jag låg och ledsen och tung när dagen är över och jag har skrivit klart.

15 sidor hittills idag. I 24 graders värme och sol i ansiktet. Jag har ytterligare ca 5 sidor kvar innan jag är klar med den här veckans jobbigaste kapitel. Jag sitter med ansiktet i skärmen och folk undrar nog vad jag gör här som inte vandrar runt i butiker eller ligger på stranden när himlen är klarblå och solen värmer. Jag tittar upp från det jag lever i och måste nypa mig i armen för att begripa att jag sitter på en takterass (som jag hittade idag!) omgiven av bouganvilla och hibiskus som står i full blom och prunkar i alla möjliga färger. Duvorna som kuttrar och springer efter varandra som vore det vår i luften, koltrastarna som tjattrar och sjunger och så en gigantisk bärfis i håret som jag fick loss innan den fes.

 

Mina dagar börjar med kaffe på balkongen och så bergsklättringen. 5 km upp och så en runda på 1 km runt fyren och intill ett stup som vem som helst kan bli skiträdd för och så 5 km ner igen.

 

Därefter välbehövlig dusch och sedan mer kaffe och ett par stekta brödskivor med ost och skinka och ett stekt ägg därtill. Och en bok som jag inte minns namnet på. Så bra är den. Sedan skrivpass fram till lunch då jag gör en omelett som smakar gudomligt och så plats i solsängen på takterassen med utsikt över havet där jag snarkar i ca 1 timme. Upp igen och så klär jag mig anständigt och går till den enda baren jag hittat som serverar drickbar espresso. Självklart med Nespressomaskin och pods.

Tillbaka hem igen, upp på terrassen och skrivpass nummer två med tillbehör som Pringels chips eller nötter och så kanske ett glas Cava.

Sitter inte stilla hela tiden, går upp och runt min lilla terrass och resonerar med karaktärer och funderar på fortsättning som oftast visar sig utan att jag behöver tänka. När mörkret faller på runt halv sju går jag till baren med fritt wi-fi. Jobbar lite med allt annat och så hem igen för skrivpass nr tre. När jag går och lägger mig vid öppet fönster mot gränden nedanför somnar jag till hundskall och fågeltjatter och bussar som ligger på signalen i branten och kurvan på 90 grader med havet som landningsplats om de inte fick plats på vägen.

 

Det har varit runt 25-26 grader här idag. Det är deras vinter. Jag undrar, som alltid, vad vi gör däruppe i norr.