Som att skära i mjukt smör

Jag skriver och skriver. Börjar runt 9 när jag gått min promenad upp i berget och ner igen och så rundan runt hamnen, utefter havet. Det är som att leva i mjukt smör. Inte kladdig eller så. Bara väldigt smidigt. 

Allra högst upp är jag mitt i High Chaparall. Allt är öde. Bara jag och kaktusarna.

Den fantastiska Bouganvillan som finns överallt.

 

Och så grabbarna grus som springer uppför berget varje morgon ...

Imorse mötte jag solen däruppe. Makalöst vackert. Och brant.

Och så tar jag mig fram till kanten. Och ser ner på min takterass. Noga med vart jag sätter ner fötterna ...  

Och så hamnen. Hamnen och husen och kanalen och Bouganvillan. Och solen.

Det är inte svårt att må bra här. Det är inte svårt att skriva här. Jag lever med mina karaktärer på takterassen. Dag ut och dag in och vill inte lämna.