Lyckan med att åka hem med ca 400 sidor

Man bär den där datorn med silkesvantar. Bevakar och skyddar. Ber att folk ska flytta på sig så att ingen stöter till så att man tappar skiten. 

På flyget hem bleknar värmen på kroppen och blommorna och dofterna men manuset finns kvar. Man åker liksom hem med en skatt. 

Jag är inte alldeles nöjd med slutet. Jo, själva slutet är jag väldigt nöjd med men inte de sista 15 raderna. Dessa skall filas på så som alla andra rader, alla ca 400 sidor. På planet strök jag, under sex timmar, förmodligen minst sammanlagt 4 sidor. Och då kom jag bara till sid 80 eller något sådant. 

Längtan efter att börja redigera. Faktiskt. Det är stimulerande på ett annat sätt och roligt. Spännande. Lite tröttsamt för att man måste läsa igenom allt igen men det blir ... så mycket bättre när jag sitter med allt framför mig och får lov att skära, lägga till, ändra formuleringar, fila, spetsa till. 

Så jag vet ju vad jag ska göra under jul- och nyårshelgerna. 

Det är alltid något.