Tänk om vi struntade i granen

Jag undrar om det inte är så att vi drar in ett träd i vårt vardagsrum, som är proppfullt med bakterier och småkryp, och som få vet varför vi drar in (t.ex. jag, har ingen aning) bara för att det är en trygghet, en icke kaosartad (nåja) handling som av den anledningen då blivit en tradition.

Råder det obalans krävs en ledstång. När världsekonomin krumbuktar sig behöver vi någonting som är stadigt. Varje unge som gått igenom en separation mellan föräldrar har någon gång upplevt att livet rämnar och går sönder. Då krävs det granar som står på samma ställe som de alltid har gjort. 

Jag köpte granen av ett par killar på Odenplan. De sa att de skrattade läppen av sig åt oss som drog hem trät. Själva hade de aldrig gjort det. Inte med tanke på vad som finns i, sa en av dem. 

Nu krävs det en gran här hemma. Vi ger inga julklappar till varandra, vi la pengar på gran istället. Och den kostade 650:- vilket gjorde den vidrigt tung att få hem. 

När jag gick där och släpade trädet efter mig var det svårt att inte svära över det mesta. 

Hur påverkar det hela jorden och klimatet och miljön när vi odlar miljoner med granar bara för att ta in dem en vecka och sedan kasta dem? Hur många kommer till återanvändning, hur många dumpas i skogen och får ruttna och hur påverkar det miljön. Låt oss säga att 3 miljoner hushåll (av de dryga 4 som finns i landet) köper sig en gran för i snitt 200:- (i innerstan kostar en rödgran 400:- och en kungsgran 700:-, prisskillnaderna är gigantiska och så har vi gänget som kan gå ut i sin skog och hugga vad man vill) i år. 

Vi spenderar alltså i runda slängar 600 miljoner kronor på att köpa ett träd, ta in det i en vecka och sedan kasta ut det. 

Då skäms jag faktiskt på riktigt. Klyftorna mellan oss som har och de som inte har blir avgrundsdjupa. Människor slåss för att överleva, barn dör, svälter ihjäl, plågas i krig. Organisationer kämpar för att få oss att, istället för hårda klappar, köpa ett vaccinationspaket eller skolmaterial som skickas till människor som bryr sig föga om granar för i snitt 200:-.

Det blir absurt när jag går där på Odengatan och svär över att granen kostar så mycket och att den är så tung. När jag räknar i huvudet och tappar bort mig i alla nollor bland de miljoner vi skulle kunna skänka till de som behöver istället för att köpa hem en gran. 

Men som bekant är saker inte så enkla som de kan se ut. 

Nu står den här. Redo att klädas i glitter och röda kulor imorgon. Vi har säkrat upp obalansen, vi lutar oss mot den ledstång och stam som står stadig (men lite snett) i sin tradition. Allt är som det ska vara och alltid har varit.

I mitten av nästa vecka ligger mina 650:- i en uppsamlingshög för granar i Vasaparken.