Tillbaka i skrivarhuset

Det ser ut som för ett år sedan. När jag satt här och korrade det som sedan blev roman i september. Målet då var att korra 100 sid per dag. Gick utmärkt. Själv gick jag utefter havet varje morgon. Det ska jag göra i år också. 

På sekretären i vardagsrummet ligger gästboken som bytts ut sedan jag var här. Kanske jag mötte hon som skrev det här, på vägen ner. Kanske våra flygplan flög förbi varandra eller så stod hon på flygplatsen när jag landade. En av de mest lästa och kända författarna. Jag byter av. 

Och en annan framgångsrik och fantastisk författare som var här när det var lite varmare. Nu är det kallt. Jag tänkte vår. Men det är vinter. Iskallt i huset. Elementen gurglar nu när jag vridit på värmen. Jag skulle ha tagit med mig mina tofflor.

Sängen står åt ett annat håll men det känns nog bättre. Utanför är himlen iskallt blå med en måne som ser ut som en tunn lökskiva. 

Ingen har flyttat på skrivbordet som står vid fönstret som vetter mot havet. Det är jag tacksam för. Att skriva med hav framför sig är ren lyx och så gott för tankar som måste tänkas utan att stöta på så mycket. 

Här ska jag vara i en vecka och skriva. Huset disponeras av Bonniers. Det är inte lätt att få tag på en vecka men den här gången hängde jag på låset.

Jag har inte målet att skriva 100 sidor per dag men väl 15-20. Det är mycket som ska ut ur huvudet.