Nästa steg i manusarbetet

Men det här är köket ...Man kan lura sig själv och tro när man sätter sig mittemot sin förläggare, att det är klappat och klart, att det bara är att gå vidare till tryckning. 

Men det är ju bara i drömmen. 

Därmed inte sagt att jag inte tycker om den här perioden, den här fasen då manuset till delar ska arbetas om, redigeras och stramas upp och åt. Stycken ska flyttas och kapitel ska kortas ner. Karaktärer ska slipas till lite mer och slutet ... detta slut ... slutet ska finjusteras så att det blir just precis så där perfekt. 

Jag lär mig fantastiskt mycket med det här arbetet. Jag får en person som ser på min historia med helt andra ögon än de som tittat hittills. Jag får kasta upp en del och ta emot det på ett annat sätt, förläggaren river upp det jag har planterat och taniga rötter följer med. Han drar undan draperier så att jag kan se andra scener, scener som kompletterar min berättelse, som gör den bättre och starkare. 

Det ska bara göras också. 

Men jag har en plan. 

På tisdag åker min äldsta dotter till Paris. Där ska hon vara tills våren kommer, tills sommaren nosar på fötterna. Och följdaktligen kommer hennes stora rum att bli ... ledigt. 

Jag som sover i jungfrukammaren, ett rum som ändå är precis så stort att jag med näppe klarar av att vända mig därinne, är inte bortskämd med ett eget skrivbord men i hennes rum finns det. 

Det blir där jag sitter och redigerar mitt manus. Jobbar ihop det så att det blir alldeles perfekt med utsikt över gatan och med himlen i blickfånget. Det kan vara därför jag till delar inte sörjer att hon ska vara borta ett tag. Ett rum med en skrivplats har jag önskat mig länge.