Jag ger inte bort böcker på Bokbytardagar

Jag läste massor förra året men har inte på något sätt noterat vad. Däremot har jag noterat de tre allra bästa böckerna. 

Du hasar av trygget, Elin Grelsson. Språket. Drivet. Det som gör så ont, det förtvivlade, hoppet som aldrig når fram. Den skitiga vardagen med uppgivenheten målad över sidorna. Men framförallt språket. 

Att ringa Clara, Anna Schulze. Som att få försvinna in i den vackraste såpbubbla när jag läser. Känslor som beskrivs i korta meningar och ändå slår rakt i magen. Vänskapen. Det vi vill men inte får trots att vi hoppas. Och språket. Där också. 

Islossning, Barbara Voors. En sagolikt skicklig gestaltning av huvudpersonerna. Jag får vandra mellan dem, slå rot i korta avhuggna meningar som innehåller allt. Vågar inte vända blad. Måste vända blad. Hoppas och tror. En sällsynt vacker roman. 

Resten av böckerna ger jag bort. Jag sparar nämligen bara de som jag kommer att tvinga mina nära och kära att läsa. Resten ger jag till Myrorna eller lämnar in till härbärget för hemlösa på Fleminggatan. 

För en tid sedan cirkulerade en uppmaning om att fota sin bokhylla och lägga ut (eller om man skulle skicka in den någonstans) på bloggen. Jag har ingen bokhylla. Bara en hylla i mitt sovrum. Alltså en hylla. Ett hyllplan där jag sparar mina guldklimpar. 

Har du inte läst mina tre guldklimpar? Gör det.