Vem vet bäst när du är för stressad?

Ibland tror jag att sådana personer, som den (mig själv) jag beskrev i tidigare inlägg, måste gå in i väggen eller krascha för det är svårt att få sådana (som jag då) att begripa.

Den enda som försöker säga någonting och som i god tid försöker få oss att fatta är kroppen.

När kroppen inte längre behöver mat är det inte bra, det är kroppens sätt att säga hej, du, kan vi lugna oss? Vi hinner inte med här. När du inte kan somna på kvällen fastän du är trött är det kroppen som säger hej, hallå, vi behöver sakta ner lite annars fixar inte vi det här. När hjärtat slår snabbare är det inte av någon annan anledning än att kroppen försöker prata högre med dig och säga HALLÅ, lägg av nu. När du får ont i magen, ständig huvudvärk, när du gråter utan anledning eller blir otrevlig och sur och stubinen blir kortare än en mattfrans är det kroppen som därinne försöker sätta krokben för dig och lyssnar du inte då så måste den skrika högre.

En del kroppar stänger av hjärtat helt för att människan inte lyssnat i tid. En del kroppar kastar minnet överbord för att ta hand om det essentiella som krävs för att människan ska stå upp.

En del kroppar bara slutar fungera. Då är vägen tillbaka längre än om du lyssnar tidigare.