Hjärntvättad

Jag har suttit i ett hus i en vecka. Havet precis intill. Allt det mest fantastiska runt omkring. Nästan inga telefonsamtal, ingen tv, ingen radio, inga tidningar. 

Nu är jag hemma och när jag tänker tillbaka på veckan flyter allting ihop och jag är både förvånad och besviken över att jag inte har allt det vackra och fina runt omkring mer tydligt framför mig. 

Det jag kommer hem med är hela min historia och den är så intensiv i huvudet att det andra inte fick plats. Jag har suttit från 8 till 20 varje dag och bara bara jobbat. Fram och tillbaka, flyttat och korrigerat. Ändrat och skrivit om. Och så en gång till. Filat på scener. Kissat hunden och funderat på dialoger. Vaknat mitt i natten och kommit på att jag måste utveckla en scen. 

Jag har inte duschat nämnvärt mycket. Inte har jg tvättat håret så mycket heller. Mat har jag ätit snabbt och effektivt. Bordet jag suttit vid i huset har sett ut som ett pysselbord på en förskola med olikfärgade lappar, utrivna anteckningar, färgade pennor, kluddiga block.

Detta kan vara så nära hjärntvättning man kan komma.