En vecka i 120 knyck

Nästa vecka ska jag vara i Kramfors och i Härnösand. Allt började för många år sedan. Då jag lärde känna Isabelle via våra bloggar. Hon hade en och jag hade en. Och så blev det som det blev. Det är lätt att lära känna varandra genom text och samtal. Man behöver inte träffas. 

Isabelle har en väninna som heter Malin. På så sätt fick Malin höra talas om att jag föreläste i skolor och så mailade hon mig och frågade om jag kunde komma till Härnösand trots att de inte hade några pengar. Absolut, sa jag. En föreläsning för Isabelles skull. Självklart. 

Nästa vecka åker jag upp. Och Malin visade sig vara stålkvinnan. Hon har nu bokat upp mig för fem föreläsningar, hon har samlat in pengar genom att be om sponsring från företagen i staden, hon har engagerat kommunen så att jag nu ska föreläsa för både personal, elever och föräldrar. Hon har ordnat resa och hon har ordnat boende. Hon är fullständigt makalös. Jag står intill och bara häpnar. Malin har engagerat en hel kommun bara för att hon vill att barn och ungdomar i staden ska få lite råg i ryggen och så ska hjälpa till. Här ska jag få bo i två nätter. Jag funderar på att slänga mobilen i sjön och stanna i en månad.