Det kan vara en mening med livet. För mig.

Igår fick jag ett mail via den här hemsidans kontaktformulär. Jag har för vana att inte öppna alla mail jag får när som helst. Jag har mailöppnartider och igår öppnade jag det här som kom i veckan som gick.

"Hej Christina. Du var och föreläste för vår skola för nästan ett år sen och jag lyssnade, du pratade om att man inte kan sitta och vänta på att nåt ska hända utan att man måste göra det man vill och att man inte ska glömma sina drömmar typ. Jag hade bestämt mig för att hoppa av skolan då för jag orkade inte nåt mer så sjukt mycket man ska göra och jag var så trött på allt i skolan och kompisar och allt. men så sa du att man var tvugne att kämpa för det man vill och att man skulle kämpa för att nå sina drömmar , att det är typ enda chansen och jag tänkte att jag inte hade nån dröm men efter ett tagkom jag på att jag hade det. Alla fall så har jag gjort de nu för jag går ut gymnaset i sommar och sen ska jag göra min dröm TACK VARE DEJ för jag har fått jobb som au pair i U.S.A och jag ska bo hos en svensk familj i Seattle och det var min drm och tack vare dej har jag kämpat för att komma dit och nu är det snart inte en dröm längre utan vekrlighet. Jag ville bara att du skulle veta."

Jag kan allt när jag fåt ett sånt här mail. Jag klarar allt när jag får ett sånt här mail. Jag kan göra allt hur mycket som helst hur som helst och det är sånt här som gör att jag längtar halvt ihjäl mig för att komma till Forshaga och Ånge och Sumpan och Eskilstuna och Uddevalla och Trosa och Västerås och Göteborg nu i januari och februari. Bokad av skolor och kommuner för att få träffa ungar i högstadiet och gymnasiet.

Det är mening med livet. Att få möjlighet att påverka och förändra. Att få ungar att förstå att de kan så himla mycket mer än de trodde.