När börjar du räkna ner?

Igår hade jag ett skönt möte med två kvinnor inför en föreläsning på deras arbetsplats. De var bekymrade över stämningen på jobbet, klagomål som står i fokus mest hela tiden och attityden hos medarbetare. Jag hoppas att jag kan förmedla det absolut viktigaste när jag får träffa alla senare, att vi är så mycket ansvariga själva för hur bra det är på jobbet eller hur vi mår. Inställningen är rätt avgörande och du kan inte skylla på så mycket annat eller på så många andra än dig själv för hur du mår. Om vi nu inte pratar om kris, sorg eller sjukdom men det är en helt annan sak och kräver sitt förhållningssätt och stöd från omgivningen.  

Det är inte alla arbetsplatser som har medarbetare som räknar ner men det är rätt många. Vi börjar räkna ner någonstans efter fredag lunch. Mitt twitterflöde fylls av #fredagsfeeling #afterwork #helg #lycka och lite till.  

Vi närmar oss knappen PLAY med fingret. Snart är det dags att njuta. Snart är det dags att ha kul, att älska livet, umgås, skratta ... snart är det dags att helt enkelt vara lite lycklig. Det är helg.  

Så är vi sktiglada för att det är helg och vi umgås och skrattar och lägger upp bilder på mysstunder med tända ljus och fint arrangerade middagstallrikar, promenader i höstprakten, #selfie s på helgmänniskan, den som njuter av livet. Så håller det på fram till söndag sen eftermiddag. 

Då närmar vi oss knappen STOP. Det är slut på det roliga, ångesten står för dörren eftersom vi ska till jobbet och det är jobbigt och svårt och tungt och livet måste pausas i de fem (nåja, fyra och en halv) dagar som vi har framför oss men så säger någon att hey, det är ju snart helg igen! Vi räknar ned, härdar ut eftersom jobb är allvarliga grejer och då kan man inte hålla på att skratta och älska livet och ha kul.  

Jag tänker att det blir ett väldigt slöseri på liv. Och på att må bra och vara glad och vara tillfreds. Om du trycker på PLAY och bara lever fullt ut från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag är det alltså i runda slängar ca 2x52 dagar per år som du älskar livet och verkligen kan njuta.  

Rätt tragiskt.  

Jag har en skyldighet gentemot mig själv att leva det bästa liv jag kan och det livet pågår 7x52 dagar per år. Jag trycker aldrig någonsin på någon play-knapp när det blir helg och inte heller på någon stop-knapp när det blir måndag och det beror bara på en enda sak: Jag har tränat och jag har lärt mig att leva fullt ut och njuta varenda dag. Oavsett var jag hamnar och hur jobbet ser ut. Det är jag skyldig mig själv. Då har jag roligare hela tiden och jag har kraft att ta av när problemen sätter krokben för mig och när livet är tungt. Men jag blir en trevligare person och jag trivs med att vara trevlig och jag älskar att vara glad. Oavsett om det är lördag, tisdag eller torsdag. 

Det är sånt jag föreläser om också. En enda grej av allt som är det roligaste :)