Föreläsning för skolan i Vuollerim

Jag fascineras fortfarande av det där att jag kan åka några timmar från min lägenhet i Stockholm och plötsligt är jag i en annan värld. Igår flög jag till Luleå där Maria hämtade upp mig och så åkte vi till Vuollerim.

Vuollerims Friskola vann en föreläsning innan jul och jag fick nöjet att besöka dem av den anledningen igår. Vuollerim är en by med 800 invånare och i takt med att vi närmade oss byn fylldes jag av ett lugn. Långt ifrån stressen i Stockholm klev jag ur bilen utanför Vuollerims Gästgiveri och andades frisk och iskall luft och möttes av varma människor. 

I Vuollerims Friskola går 40 elever, det drivs 54 företag (!), slalombacken drivs av invånarna i byn och gästgiveriet drivs och ägs av ca 140 olika aktieägare, alla engagerade i byns överlevnad och hotellets varande.

I Vuollerim hjälps man åt. Det händer inte mycket om man inte går samman och driver utvecklingen framåt. I samma stund som jag slog mig ner för att äta lunch på hotellet kände jag det. Människorna är öppna och varma och jag kände mig så där hemma så att jag skulle ha kunnat lägga upp fötterna och lutat mig tillbaka och folk skulle komma och gå och jag skulle få lyssna på berättelser och historier från skogar och fjäll och älvar.  

Det händer förmodligen mer i Vuollerim än det gör i Stockholm för det kändes som om de där gjorde saker som hade avgörande betydelse istället för att jäkta till tunnelbanan och stå i kö till motionspasset på SATS. Det blev mer på riktigt där i Lappland. Jag såg fyra älgar (två av dessa såg jag lite för nära inpå) och blev försäkrad att där fanns björn också men jag åkte hem innan jag hann med den upplevelsen också. 

TACK vackra Vuollerim.