Bokbranschen missar en hel generation

Jag är författare. Jag arbetar i en bransch som inte sprudlar av framtidshopp. I själva verket skulle man kunna tro att bokbranschen står på randen till undergång.

De branschtidningar jag prenumererar på har uppslag efter uppslag i mörka toner med rubriker i fet stil och fotografier på branschens profiler där de lägger sina pannor i allra djupaste veck. Det Stora Hotet mot den traditionella boken och branschen verkar vara Amazon och/eller digitaliseringen. Det Stora Hotet är Förändring.

Inför detta bör man ändå ha respekt. Förändring i en bransch som kanske inte har genomgått så stora förändringar de senaste 200 åren bör med all rätt vara skrämmande för de allra flesta.

De stora förlagshusen med knarrande trägolv och spegeldörrar vilar i ett spänt lugn. I receptioner sitter tysta och hemliga besökare, alla påtagligt medvetna om att de är på visit i litteraturens allra heligaste. Det finrum som få får tillträde till. I stadens bokbutiker är hyllorna alltid välfyllda i bokstavsordning, ljuset uppskruvat till en läsvänlig nivå, representabelt klädd personal skyndar tyst mellan terminaler för att söka på en titel som tant Ulla ska köpa i julklapp till sin syster och för att registrera poäng på inköpta varor.

Det är fint och särskilt, tyst och rofyllt. Välordnat och väl bevarat i traditioner från förr. Litteraturen och boken högt upp på en piedestal. Att vara författare är fint. Att arbeta med böcker och litteratur är ännu finare. Man gör det av hjärta och själ, för ett brinnande intresse för det skrivna ordet. Å jo. Inte för att tjäna pengar. Verkligen inte. I Författarcentrums stadgar står till och med att man ska arbeta för att motverka kommersialisering av litteraturen och de författare som skriver för att tjäna pengar på sitt kunnande och hantverk gör nog bäst i att fortsätta försäkra sig själv och branschen om att man skriver för att det värker av ord och berättelser i bröstet.

Det är fint och särskilt med litteratur. Faktum är att branschen arbetat för att göra det så fint och särskilt att de välfyllda rummen av författare och branschfolk sakta sakta har stängt dörrarna för de som kan, vill och borde få lättare att komma åt boken. De som om några år är den grupp kunder som bokförlag, författare och boklådor kommer att vara beroende av.

De som arbetar för litteraturen har aktivt medverkat till att göra litteraturen näst intill oåtkomlig för en hel generation.

Den här generationen spelar spel, laddar hem filmer, streamar serier på Netflix, hänger med kompisar i de sociala medierna, bygger världar och städer i Minecraft. De sätter inte sin fot i en bokbutik om de inte är tvingade och knappt då heller eftersom man kan beställa på nätet. Den här gigantiska gruppen potentiella kunder har inte råd att gå på någon Bokmässa och hade de råd fanns det inte en enda programpunkt som tilltalade dem och de vet inte ett dugg om Augustpriset. Och om de ändå hamnar inne hos en bokhandlare får de tålmodigt leta sig fram till den avdelning som eventuellt har böcker som intresserar dem och dessförinnan passera rader av vykort, kollegieblock och inbundna kalendrar, kokböcker och Pluras Jul från i år och förra året. Snark

Bokbranschen tävlar om uppmärksamheten hos den generation som föddes när internet redan fanns och som aldrig levt i en värld utan PlayStation och Xbox. Och vad gör bokbranschen då?

Ingen-ting.

Jo! Något gör vi. Vi diskuterar digitaliseringen som hot eller möjlighet, Amazon och bokmoms och fallande försäljningssiffror.

Istället för att stå med kikare mot horisonten och bygga skyttegravar för att ta strid mot förändring och utveckling borde hela branschen se över vad man står på. Jag skulle vilja påstå att det finns en helt obruten mark för vi har helt missat ungarna. Vi vårdar den fina litteraturen och gör den ”folklig” för de som redan kan och vet men vi gör den ännu mer svåråtkomlig för de som inte redan kan och vet. Och hör och häpna, de är fler.

Var är Bokmässan för ungarna? När ser vi till att möjliggöra och tillgängliggöra ett fenomen som Bokmässan för ungarna på Hisingen? Studentrabatt är inte att möjliggöra eller göra tillgängligt. Var är utställarna som lockar till sig unga killar i åldern 13-18 år? Var är seminarieprogrammet för de som aldrig har öppnat en bok men som fattar att Hunger Games också är en bok, inte bara en av vår tids mest populära fenomen.

Var är Avici, var är Bindefeld med sin gästlista och var är fotograferna och journalisten från Vecko-Revyn när Augustpriset ska delas ut?

Varför finns det inga bokstöd med Zlatans eller Rebecka Mohlins silhuett utan bara de med Strindberg och Lagerlöfs?

Och var är butiken som pumpar ut senaste hiten med Lady Gaga på hög volym, en kille med piercing i ansiktet kommer fram och frågar om han kan hjälpa dig, du går vidare i ett hav av ljuskäglor som spelar över hyllor och väggar och böcker i takt med musiken som känns hela vägen in i bröstet. Du går förbi böcker som står intill videofilmen med samma titel, fram till sofforna där några sitter och spelar FifaPlayStation för just den här månaden är det fotbollstema och soffdelen i butiken är inte bara full med fotbollsspel utan alla böcker om fotboll. På bordet ligger ett läseexemplar av boken som Klas Ingesson skrev innan han dog. Någon dricker en kaffe i cafét och lyssnar på soundtracket till Gone Girl, kollar med ett öga på biotrailern som går på en tv-skärm intill och fingrar på boken som nyss kom i pocket. En tjej ur personalen, hon med en lång drake tatuerad över ena armen kommer fram och frågar om du har läst Inger Frimanssons bok, Råttfångerskan. Nästan lika obehaglig som Gone Girl faktiskt. I kassan ligger nyckelringar med R2-D2, en trailer med nya Star Wars-filmen kan laddas ner med en QR-kod och intill ligger boken Gryning över Kalahari: hur människan blev människa.

Det är mycket snack och liten verkstad. Och fokus åt helt fel håll. Missar bokbranschen att verkligen locka till sig den yngre generationen kan vi nog om 10-15 år vara rätt säkra på att försäljning av Boken kommer att vara minst halverad. Det är dags att borsta bort polishen från litteraturen, knyta upp flugan och hänga av sig fracken, inse att litteraturen verkligen behöver bli folklig på riktigt och i allra högsta grad kommersialiseras och att vi måste röra oss otroligt mycket fortare och möta våra nya kunder där de är.

Varsågod, en helt ny affärsmöjlighet. Vem tar första steget?