Konsten att välja sina strider

Man behöver inte hetsa upp sig i onödan och man kan spara energi och minska på bråk när man har tonåringar hemma. Man behöver inte ta allt personligt och det är så viktigt att välja sina strider för annars går man under som förälder. 

 

S%C3%A5%20f%C3%A5r%20du%20din%20ton%C3%A5ring%20att%20vilja%20umg%C3%A5s%20under%20jul

 

Idag fick jag prata om det i TV4 Nyhetsmorgon och tiden räcker ju aldrig till och jo, jag kan prata hur länge som helst men jag hade velat hinna med min lista, den som är så bra när man ska välja sina strider.

Så då tar vi det här istället.

1. Fundera själv först, det är A och O. Du ska vara förberedd när du sätter dig vid förhandlingsbordet tillsammans med tonåringen. Rita upp tre generösa rutor/rader på ett papper. Numrera 1, 2 och 3.

2. På punkt 3 (längst ned) skriver du, innan mötet (som du självklart har sagt till tonåringen att du vill ha med honom eller henne), de FYRA saker som du kommer att ta strid för. De fyra punkter/regler som du aldrig kommer att vika dig på, det som du kommer att gå igång på. Och det är fantastiskt viktigt att fundera innan du är klar, innan det är dags att sätta sig för att förhandla.

3. Men de saker du skrivit på punkt tre ska inte förhandlas om. Det är det andra. Du presenterar att detta är de fyra saker jag aldrig kommer att ge mig på. Kort och gott. Sedan går du till punkt två och säger att här ska ni tillsammans skriva upp allt som tonåringen och du ska förhandla om. Från gång till gång. Och jo, du kommer att få släppa en hel del. Varför? För att du inte orkar bråka om allt, för att tonåringen inte orkar bråka om allt och för att det ska blir lättare för alla och - inte minst - för att tonåringen ska lära sig.

4. På punkt ett skriver ni upp allt som tonåringen får bestämma själv. Och där ska det stå massor av saker. Mest. Överdrivet mycket. Använd fantasin. Visa tonåringen att de är fyra saker du tar strid på men så mycket mer som han/hon får bestämma själv.

Var smart. Välj striderna och spara på allas krafter. Förhandla. Listan revideras naturligtvis allteftersom och det blir ganska lätt en gemensam sak som blir lika viktig för båda.  

Jag älskar dig, pappa

Han har alltid alltid alltid stått vid min sida. Aldrig svikit mig, inte en enda gång. Han har accepterat mina vägar och hejat på och kanske muttrat hemma i sitt kök över val han tyckte att jag borde ha gjort men i hans ögon har jag alltid varit bäst, framgångsrikast, vackrast, klokast, smartast. Jag har fått sitta på hans piedestal genom hela livet och jag är aldrig äldre än 17 år i hans ögon, precis så gammal som jag var när jag flyttade hemifrån och han stängde in sig i källaren och grät.

Han har alltid, genom mitt liv, stått beredd att komma till min undsättning, rädda mig från sorger och ensamma stunder, alltid lovat att rädda mig, alltid lovat att jag aldrig behöver vara ensam.

Han har gett mig modet att vara entreprenör och vad jag än gör är det nog aldrig så jobbigt som det var för pappa när han reste runt hela landet och över gränserna för att sälja sina uppfinningar och verk. Han har gett mig övertygelsen i att man ska vara snäll mot varandra, behandla andra med respekt och ha överseende med idioter (men aldrig med vägskyltar, pappa har lärt mig att skylla vilsekörningar på trafikverket och deras usla skyltning, det fungerar alltid så bra).

Jag må överdriva lite, vi har alla våra skavanker. Hans kan vara att han har svårt för att lyssna om det man ska berätta tar för lång tid och numera, när han har sin iPhone, är det i stort sett hopplöst. Samtidigt ser jag mig själv i spegeln och hör i ett märkligt eko mina döttrar ropa efter mig: "Du lyssnar ju inte mamma!" 

När pappa dör så dör jag. 

Jag älskar dig.