jag älskar dig inte

Tack för ditt mail J

Jag fick ett mail idag och jag läste flera gånger. Det gör jag alltid när någon skriver något så här fint:

Jag älskar dig inte: Hej..du behöver inte svara på mailet.Jag vill bara tacka för en väldigt bra bok.sträckläste,tårarna rann o jag ville inte att den skulle ta slut.Skilde mej för 27 år sen..det blev nästan som terapi att läsa den fast det är så längesedan.Önskar att jag hade haft den i min hand då..M.vh J

Vet du en sak J, jag har försökt svara dig men den mailadress du angav i formuläret fungerar inte. Så jag svarar här. Och hoppas du ser:

Men åh. TACK för ditt mail! Glad att du tyckte om den. Tänk att sorg ändå kan sitta i någonstans så länge. Många varma hälsningar, Christina

Tack för att du tog dig tid att skriva till mig. Jag uppskattar det så mycket. 

Det kom ett mail om min roman

Jag möttes av ett mail från en man när jag öppnade min dator imorse och eftersom jag ofta lägger ut berömmande mail jag får om min roman så är det dags att lägga ut ett som inte är så fullt av beröm. I alla fall inte fullt av den vanliga sortens beröm men mailet jag fick var nog till sitt innehåll en av de finaste komplimanger jag fått för mitt skrivande. Mannen som skrev har läst boken. Men ack så berörd han blev. Så till den grad att han satte sig ner och skrev det här. 

Hej, jag köpte din bok för att ha nåt att läsa på min resa till Florida för att hälsa på min syster som bor där. Då jag har haft äktenskapliga problem så ville jag få lite nya infallsvinklar. Men vad jag blev besviken. Jag måste säga att jag tvingade mig verkligen att läsa hela boken. Efter en tredjadel så var det bara upprepningar. Sen att denna kvinna så totalt saknar insikt i hur livet kan vara är nästan knäppt. Att kärleken tar slut och man blir lämnad händer ibland och sättet hon i boken tar det är nästan absurt. Hon förstör ju för en framtida relation med sina barns far som är så viktig även om man inte är ihop längre. Sen att hon gör sönder saker och ser till att han förlorar sitt jobb verkar väl magstarkt. Det är väl inte balancerat. Att förstöra för barnens far. Det är ett ältande i hennes olycka att hon blev lämnad och kan inte sluta älska honom trots allt. Ena stunden är hon nedbruten för att sen vara rationell och fixa en massa saker? Kan det vara en normal skildring av en skilsmässa? Snarare känns det som att hon är psykotisk. Sen på sista sidorna kommer han tillbaka, eller? Blir dom ihop igen? Hur skulle hon kunna göra det? 

Jag får inte ihop det så det skulle bara vara intressant att få höra hur du tänkte när du skrev denna bok? 

Jag svarade förstås. Tackade för att han tog sig tiden, berättade hur glad jag blev över att han berördes så. Skrev att det är en påhittad historia med påhittade karaktärer. Och så skrev jag att han skulle skänka boken till Myrorna när han kom hem. Det brukar jag göra med böcker som jag har läst. 

 

Hej pocket!

Möte idag med förlaget inför pocketsläppet av Jag älskar dig inte den 10 juni. Och det är ju skit alltså. Att man inte får berätta allting för att allting inte är klart än. Och det är skit också att jag inte får berätta om kampanjer och säljställen och allt sånt. 

En sak kan jag i alla fall berätta. När Jan Guillous böcker kom ut som pocket var han noggrann med hur man exponerade hans böcker. Eller inte. Han kunde ringa direkt till förlaget från en bensinmack i Östhammar och fråga varför hans böcker inte fanns där. 

En självklarhet. Så måste man ju göra. 

Det är fler författare som gör så. Och som flyttar om i hyllorna när boken kommit ut, den man har slitit med, älskat. Hatat. Det finns författare som går in och köper sina egna böcker bara för att få känna hur det känns. 

 

Hej GP

Romanen "Jag älskar dig inte" recenseras i GP idag. En del har hon fått om bakfoten men en roman har ju nlika många slutsatser som den har läsare. Min roman har definierats som allt ifrån självhjälpsbok till inlägg i jämställdhetsdebatten. 

Idag upptäckte jag en webbsida som recenserar debutanter. En person skrev så här:

På grund av min egen livssituation kunde jag inte läsa boken så ingående som jag velat och är van vid. Jag var tvungen att skumma igenom de partier av boken som liknade mitt eget öde för mycket och måste därför rekommendera boken vidare till andra hugade läsare som kan recensera det språkliga innehållet mer.

Jag har kommit på att oavsett vad en recension säger så värderar jag långt högre de mail och kommentarer jag får från "vanliga" läsare. Vare sig det tycker om eller inte. Det hade jag faktiskt inte trott om du frågade mig innan jag skrev boken. 

TACK till min kompis Helene Odenjung som läste, fotograferade och skickade bilden till mig på twitter

 

Inte bara storleken spelar roll

Det var inte helt lätt att samlas runt ett omslag till romanen då för drygt ett år sedan. Mycket meck fram och tillbaka, Sofia skickade förslag efter förslag och plötsligt var jag helt vilsen. Tappade bort mig i känslan jag ville skulle sitta i omslaget. Tills Sofia skickade det som sedan blev på riktigt. Det var inte många ändringar som behövde göras efter det. Bara byta ut téet som var upphällt i koppen då, mot kaffe.

Eftersom allt är första gången så blir allt lätt överraskande. Som när Månpocket ringde i höstas och sa att de skulle återkomma när de kommit fram till vilket omslag pocketversionen skulle ha ... Kanske man inte ens kunde använda någonting av det som redan gjorts. 

Fast det gick. Jag träffade Sofia på ett bokförlagsmingel och hon avslöjade då att det hade gått utmärkt. Jag stirrar på omslagen och försöker se exakt vad som ändrats för att passa en pocketversion. Det är inte mycket. Nästan same same. But different. 

Inbunden       Pocket, kommer 10 juni

Tack från hjärtat

När min mobil ringde på eftermiddagen svarade jag så där stressat. Så där stressad som jag känner mig nu. 

Kvinnan i luren förklarade snabbt att jag inte visste vem hon var. 

Så började hon prata. Och hon berättade för mig hur mycket hon tyckte om min roman och vilken känsla hon bar på efter att ha läst den, eller nej, hon sa att hon hade slukat den. 

Hon berättade, nästan utan att andas, hur mycket hon älskade min berättelse och hur hon läste så mycket och inte på länge läst något som det här. Hon beundrade mitt språk och frågade när jag skulle vara klar med en bok till och så sa hon att jag var så vacker. 

Jag var tvungen att stanna upp. Gå från skrivbordet och in till en soffa. Stänga av allt runt omkring och bara lyssna. Jag önskar att jag hade spelat in hennes samtal så att jag kunde ta upp det och lyssna när jag tvivlar på att jag kan. 

Hon hade lånat min bok på stadens bibliotek och sa att hon skulle köpa den i mellandagarna.

Men du, om du läser det här ... för det första - mitt varmaste tack för att du ringde mig idag. För att du tog dig tid att leta upp mitt telefonnummer och ringa en främmande person och med ett så varmt hjärta berätta för henne allt det du sa. Och strunta i att köpa boken i mellandagarna. Jag har redan postat min bok till dig. Och på första sidan skriver jag igen: Tack! 

Du gjorde min dag väldigt speciell. Och det behövde jag. 

Jag ska fortsätta göra som du. När jag tycker att någon gör något som jag uppskattar så ska jag ringa upp och berätta det. Det kan vända en hel dag på rätt köl igen.

Tack. 

Första meningen på sidan 178

Någon på twitter bad mig skriva en mening från mitt manus. Här väljer jag första meningen på sidan 178:

Jag går sönder när den andra kvinnan kväver ett skrik och den som är mitt allt avlivar hopp, längtan, alla önskningar, allt det som var och allt det som skulle kunna vara.

Redigerat klart 300 sidor idag. Nu är det bara resten kvar.

Här i Visby stryker jag inte alls allt som förlaget tycker att jag ska stryka. Bara nästan. Jag vill lita på min ton, mina ord och mina val.

Må det bära.

 

Lite jobb kvar

Åt lunch hos förlaget och med min redaktör Katarina idag. Och fick min påskpresent liksom. Bunten med manuset. Med korrigeringar.

Det blir en del att slita med nästa vecka då jag får låna förlagets lilla stuga i Visby på Gotland. Fokus i fem dagar. 100% fokus.

*puh*