tonåring

De ungar som var mitt i Instagramupploppet

Instagramupploppet. 

Säger man det så vet alla vad man syftar på. Ett ord som inte fanns för bara ett par månader sedan. Nu vet alla.

Idag läser jag en text skriven av Alice Bratthammar och Amanda Ivanovi´c. De är 17 år och de var där den dagen utanför Plusgymnasiet i Göteborg. 

När jag är ute och föreläser om trakasserier på nätet och respekt och på vilket sätt vi beter oss på nätet återkommer det hela tiden, det som jag tror mig kunna läsa mellan varje rad i tjejernas artikel, de vuxna sviker. De vuxna tar inte strid för barnen, går inte före och visar på vilket sätt de kan och bör agera, har inte tid, orkar inte, är inte intresserade, respekterar inte.

Alla springer runt, runt och väntar på något. På tredje världskriget. På framtiden.

Och vi börjar fel fel fel om vi börjar resonera med våra barn om nätet som en isolerad företeelse. Det är inte nätet som formar våra barn, det är deras inre trygghet, tron på sig själva, drömmarna, tron på framtiden och det är grundstenar som många går utan. Dessa vandrar ut på nätet och skapar sig egna strategier för allt som händer där eftersom de vuxna inte orkat eller hunnit gå före och visa, berätta. Råda. 

En tonåring har en självkänsla som läcker som ett såll. Dessutom är en tonåring mer riskbenägen, har svårare att se konsekvenser än vad vi vuxna har, har inte fullt ut den empati som kommer i vuxen ålder. Heller. 

Med allt detta sammantaget är det inte konstigt att det uppstår nya ord för att beskriva någon som självklart var att vänta. Och ansvaret faller tillbaka på föräldrar och vuxna. Som så många gånger annars. 

Konsten att välja sina strider

Man behöver inte hetsa upp sig i onödan och man kan spara energi och minska på bråk när man har tonåringar hemma. Man behöver inte ta allt personligt och det är så viktigt att välja sina strider för annars går man under som förälder. 

 

S%C3%A5%20f%C3%A5r%20du%20din%20ton%C3%A5ring%20att%20vilja%20umg%C3%A5s%20under%20jul

 

Idag fick jag prata om det i TV4 Nyhetsmorgon och tiden räcker ju aldrig till och jo, jag kan prata hur länge som helst men jag hade velat hinna med min lista, den som är så bra när man ska välja sina strider.

Så då tar vi det här istället.

1. Fundera själv först, det är A och O. Du ska vara förberedd när du sätter dig vid förhandlingsbordet tillsammans med tonåringen. Rita upp tre generösa rutor/rader på ett papper. Numrera 1, 2 och 3.

2. På punkt 3 (längst ned) skriver du, innan mötet (som du självklart har sagt till tonåringen att du vill ha med honom eller henne), de FYRA saker som du kommer att ta strid för. De fyra punkter/regler som du aldrig kommer att vika dig på, det som du kommer att gå igång på. Och det är fantastiskt viktigt att fundera innan du är klar, innan det är dags att sätta sig för att förhandla.

3. Men de saker du skrivit på punkt tre ska inte förhandlas om. Det är det andra. Du presenterar att detta är de fyra saker jag aldrig kommer att ge mig på. Kort och gott. Sedan går du till punkt två och säger att här ska ni tillsammans skriva upp allt som tonåringen och du ska förhandla om. Från gång till gång. Och jo, du kommer att få släppa en hel del. Varför? För att du inte orkar bråka om allt, för att tonåringen inte orkar bråka om allt och för att det ska blir lättare för alla och - inte minst - för att tonåringen ska lära sig.

4. På punkt ett skriver ni upp allt som tonåringen får bestämma själv. Och där ska det stå massor av saker. Mest. Överdrivet mycket. Använd fantasin. Visa tonåringen att de är fyra saker du tar strid på men så mycket mer som han/hon får bestämma själv.

Var smart. Välj striderna och spara på allas krafter. Förhandla. Listan revideras naturligtvis allteftersom och det blir ganska lätt en gemensam sak som blir lika viktig för båda.  

Hälsningar efter en föreläsning

Jag föreläste för ett stort gäng föräldrar för ett tag sedan. En helt underbar grupp. Kommunen jag var i var så förutseende och kloka så att man bjöd in föräldrarna till ett uppföljningsmöte. Jag pratade om hur man kan hantera sina tonåringar för att själv orka när det är jobbigt och inte minst för att underlätta för barnen. Och så får jag det här mailet:

De uttryckte verkligen att föreläsningen var uppskattad och flera hade gått hem och ”prövat ”. En mamma berättade om sin tonåringen som hade provat att gå in i mörkret på toaletten och gjort sin segergest, men flickan hade tyckt det var otäckt att var i mörkret, så hon tände lampan. Då hade mamman bekräftat henne positivt och sagt att ”då är du ju jättebra som direkt kan titta dej själv i ögonen och säga att du bra och värdefull”. Mamman nästan grät då hon berättade detta, för det blev så starkt för henne. HÄRLIGT!

Så ditt budskap har verkligen landat hos många !

Det är sånt som gör att jag vill göra det här hela tiden för alltid. Det är så enkelt men det är så svårt och vi som är tonårsföräldrar (ja, jag är snart klar ...) måste träffas ibland eftersom vi har precis samma problem och samma saker som vi oroar oss för. Då behöver man prata. 

Jag har en öppen föreläsning om just hur man hanterar tonårsperioden. I Stockholm den 5 november. Läs mer här och anmäl dig! 

Konsten att överleva som tonårsförälder

En föreläsning som med gapskratt och allvar tar upp tonårstidens utmaningar och hur vi tar oss igenom den. Imorgon pratar jag om det i P4 Radio Sörmland som under veckan jobbar för att samla in pengar till Världens Barn.

Det är ju nämligen så att den där tonåringen får lite glapp i tron på sig själv under tonåren och det kan vi som föräldrar göra massor för att lindra. Jag skrev om det i Allas för en tid sedan också. 

Ring mig så pratar vi om en föreläsning som jag lovar sätter spår. Och lyssna imorgon!