twitter

Det är inte alltid så självklart med de sociala medierna

Jag har jobbat länge i och med de sociala medierna. Målmedvetet för att skapa min profil utåt, omsorgsfullt för att mitt eget varumärke ska uppfattas så som jag vill att det ska uppfattas. Jag började blogga 2004 och numera finns jag i många fler kanaler och jag använder varje kanal på olika sätt.  

Detta får jag ibland föreläsa om. Jag riktar mig då till företag och människor som kanske har börjat testa eller de som står och överväger men inte vet hur (eller om) de ska göra.

Det är rätt dumt att inte synas i de sociala medierna. I alla fall om du är beroende av t.ex. kunder. Och oavsett om du är en person eller ett företag så landar vi faktiskt i relationer. Det är i de sociala medierna du kan skapa relationer med de som ska köpa dina produkter och tjänster. Relationer som rätt ofta är viktigare än kvaliteten på din produkt ... som kanske är en i mängden på din marknad.  

arm.jpg

Den 17 oktober kl. 17.30 får du möjlighet att lyssna lite till hur jag tänker. Tillsammans med Annika R Malmberg, en av landets främsta säljtränare, bjuder vi in till en presentation av vad vi kan erbjuda. Jag snackar sociala medier. Annika pratar om hur du säljer bäst.  

Ett ypperligt tillfälle för dig som tvekar lite, undrar HUR du ska gå tillväga och om det verkligen behövs och på vilka arenor du ska vara och om Facebook är bättre eller om du ska satsa allt på Twitter, Instagram eller Pinterest. Det är för dig som har kommit igång men som inte får något gensvar på dina Facebookinlägg och som inte riktigt vet hur man ska kasta sig in i diskussioner på Twitter eller vad man nu ska använda YouTube till.
 
En perfekt inspirationskväll där du dessutom får någonting att dricka och någonting att äta. Vi toppar kvällen med lite chokladprovning.  

Var: Unites Spaces, Waterfront Building, Klarabergsviadukten 63, Stockholm
När: 17 oktober 17-30- ca 19.30
Pris: 295:- ex moms, inkluderar lättare mat, ett glas vin samt chokladprovning och föreläsning.
Anmäl dig genom att maila fredrika(at)annikarmalmberg.se . Direktlänk till mail, klicka här. 

Varmt välkommen! 

 

Webbdagarna i Malmö. Och jag.

Inatt ska jag sova i en skön säng på ett hotell som byggts av en sängbutik. Imorgon ska jag träffa en massa kloka människor, lära mig nytt och njuta av det. Och så ska jag föreläsa för 200 personer på samma ställe. 

Jag ska prata om hur man bygger sitt varumärke på twitter, hur det är smart att man tänker och inte inte tänker. Jag ska vara rolig, avslappnad, kunnig och bekväm. 

Svårt att få mer kick av att stå inför en stor och viktig föreläsning. Det finns knappast någonting som är roligare. Jo, förutom att skriva, att stå med sin bok i handen. Eller efter föreläsningen. Det är också en kick. 

Luncha ihop?

Jag är lätt imponerad av en man jag mött tidigare och som jag har har en relation med i de sociala medierna. Nåja, detta skrevs i fel ordning. Jag hade aldrig träffat Jonas om jag inte hade börjat twittra. Och det hade varit en förlust.

Jonas slutar sin projektanställning på SVT och istället för att sända CV till kreti och pleti tar han rodret i egen hand och annonserar, på ett högst innovativt och imponerande sätt, ut sig själv genom sajten där du lunchar ihop de du tycker ska träffa varandra (engelska sajten).

Att få möjlighet att knyta ihop människor som jag ser kan ha en nytta och glädje av varandra är sprängstoffligt häftigt. Jag har själv gjort det men inte på yrkesnivå. Jag har tussat ihop människor runt ett middagsbord, människor som jag idag ser har glädje av varandra, vill minnas att ett par till och med jobbade ihop i ett projekt under en tid. 

Det som också är så tilltalande i allt det här är Jonas initiativ. Jag vill mena att allt går. Ibland begriper jag inte det själv men allt går. På något sätt. Luncha ihop hade kanske inte funnits om inte Jonas hade bestämt sig för att testa, kalla ihop ett imponerande gäng människor han kände via de sociala medierna. En del hade inte ens träffats tidigare. 

Jag blir alltid lite lätt tagen av att det allra mesta går att göra. Om man då bara tar steget och bestämmer sig. Risken är ju annars att någon annan snor idén eller att man själv dömer ut sin idé som ogenomförbar. Innan den ens har testats och så står man där och gör samma saker som man alltid har gjort och får samma resultat som man alltid har fått. 

 

Pussa inte mig hur som helst

Jag uppfattas som en person som har lätt för att få kontakt med människor och en social person som finner mig tillrätta i de flesta, i stort sett alla, sammanhang på något sätt. Jag har alltid haft lätt för att kramas och vara översvallande vänlig och snabbt finna gemensamma intressen för ett samtal.

Så jag borde inte ha svårt för pussar. Och inte för kramar heller.

Men det har jag.

Jag inser att jag har svårare och svårare för människor som kastar sig över mig med pussar och kramar. Både på gatan, hemma hos folk och på nätet.

När någon jag träffar första gången vill kramas drar jag mig tillbaka, försöker att implementera den sydeuropeiska kulturen med kindpussar i luften istället (man pussar aldrig på huden, bara i luften) men hinner sällan innan jag slukats av en varm famn jag aldrig tidigare befunnit mig i.

Skillnad är om vi har en relation. Om vi, i ett samtal, kommit så nära varandra som en kram rimligen kan göra. Då har vi etablerat någonting som man kan bygga vidare på med en kram men för mig börjar det aldrig i den andra änden. För många gör det det och jag försöker förstå.

På nätet kan det vara än fler kramar. Och många pussar. Det slängpussas i tweets så att det står härliga till. Och jag duckar.

Jag försöker förstå också varför jag reagerar så här för det är verkligen en instinkt, en omedveten rörelse som gör att jag tar ett steg tillbaka eller duckar för pussar och jag kan bara komma fram till att jag värderar orden på ett annat sätt och att jag föredrar dem och handlingarna i ett, för mig, ärligt sammanhang. Och ärligt blir det med en puss om vi har en relation, en sådan relation att vi kan pussa på varandra. På riktigt. Och i ärlighetens namn har jag pussrelationer med max tjugotalet människor i mitt liv. Kramrelationer har jag med många många fler och då kramar jag hårt och länge och kramen blir en förlängning på vår relation, en fördjupning och en bekräftelse på att vi betyder mycket för varandra.

Jag vill hoppas att jag inte är överkänslig när jag blir irriterad på främmande människor som skickar pussar till mig men jag är nog det men det beror på att jag värderar orden på ett annat sätt och jag önskar faktiskt att jag ibland inte gjorde det.

Du får inte komma för nära mig med ord, som för mig är så värdeladdade. I alla fall inte om vi inte känner varandra tillräckligt mycket för att dekorera vår vänskap med slängkyssar, kramar, pussar och andra kärleksyttringar.